att trassla till det

Inläggen kommer lite glest just nu då jag har lite semester i de fantastiska svenska fjällen för tillfället. Snacka om fina vita former utanför fönstret! Den egna kroppens form lämnar en del övrigt att önska kan man konstatera efter en dag i backen men där har man ju bara sig själv att fylla... Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om det här med trassel. Ni märker ju att jag återkommer till ämnet/ordet/frågan gång på gång och jag tänkte ta er med till - om inte tidernas - så i allafall trasslets begynnelse i den mening det fått för mig. Jag har i och för sig skrivit om det i ett tidigare inlägg men vill gärna ta det i ytterligare ett steg. När jag i början av smyckestillverkningskarriären arbetade med tråd och trassel så hade jag ytterligare en ingrediens som jag ville få in i trådarna. Jag är väldigt förtjust i dalahästar och hade några små såna liggande. Dem ville jag göra smycken med, men utan att ha sönder dem genom att borra i dem eller så. Alltså; testa, testa, testa och snart hade de blivit intrasslade med silvertråden. Och nu ett antal år senare gör har jag faktiskt inte tröttnat på dem än. En efter en har de blivit intrasslade, i olika storlekar och modeller. Ibland ihop med andra material och hängande i olika länkar och kedjor. Men alltid med hästen i fokus - det är ju den som ska synas och märkas mest. Och en efter en har de följt med nya ägare hem, i Sverige och runt om i världen. Så trasslar man till det för sig.

i fin julform

Metallgranar inköpta på Wreta Gästgiveri för många år sedan, röda plexigranar Muji, inköpta på Åhléns för några år sedan, vita handgjorda keramikgranar av gotländsk keramiker, inköpta på Roma Kungsgård, rödrandiga glasgranar inköpta i år på IKEA.

Min absoluta favoritform när det gäller jul är granen. Gillar inte tomte- eller änglapynt - rena former ska det vara. Hjärtan visst, stjärnor helt ok men granar ännu bättre. I den stora gröna granen vill jag ha enkelt pynt, slåss varje år mot familjens önskemål och har just precis hängt upp mina älskade såpbubbletunna kulor i klarglas. De har hängt med i många år nu, passar allra bäst i kungsgran har jag konstaterat. Runt om i huset står granar i olika format och material. Med några bildsmakprov vill jag önska er alla en riktigt god jul och hoppas att ni hittar er favoritform under julen. Och självklart säger jag som jag skrivit på disktrasan: Psst! Stressa inte, det blir en god jul även med lite damm under granen.

i otakt med säsongerna

I Grekland är stenarna redan trassliga...

Nu när vintern har slagit till ordentligt och bjuder på sin allra vitaste och kallaste prakt så sitter jag och tänker på vårkollektioner och tittar på sommarbilder. Disktrasor, handdukar, brickor och smycken är redan bestämt men ännu finns det lite tid att ta fram några nya vykort för en ny säsong. I somras vid stranden på Fårö slog min första kortinspiration till och en serie med 5 olika motiv blev snabbt tillkommen i början på hösten. Under hösten har jag funderat på julmotiv och nu ett par dagar före jul funderar jag som sagt på vår och sommar. Nu ligger bilder från höstens Greklandssemester till grund för kortens utformning. Härliga bilder på hav, berg, grönska, blommor och stenar sorteras och närstuderas för att se vilka som håller måttet och med vilken färg på trassel de ska kombineras. Bjuder på några bilder ovan och ett första smakprov av korten (beskurna) nedan och även om jag trivs utmärkt med vintervädret utanför fönstret så håll med om att det ser rätt härligt ut :)

grönt trassel är skönt trassel

Idag formger jag inbjudan till min Formex-monter mellan kunderna i butiken. Mässan är ju bara öppen för inbjudet branschfolk och mina inbjudningar ska gå ut till återförsäljare och press i början av januari. Vill gärna att den ska vara något mer än bara en bit papper med text. Inför mässan i augusti broderade jag trassel på inbjudan - en hel del broderande blev det med nära hundra inbjudningar som skulle ut. Några av dem sydde jag i bilen på semestern. Nu över nyår åker jag på fjällsemester och jag misstänker att en del fix med inbjudningarna kommer att få göras i stugan om kvällarna. Det är mycket som ska hinnas med nu så då får man ta vara på alla möjliga stunder. Den här gången blir det dock inget broderande men lite klippande, ritande och skrivande ska göras. Temat för min monter och för vårens kollektion är "grönt trassel är skönt trassel" så det ska förstås avspeglas i inbjudan. Vad som blir årets gimmick vill jag inte avslöja helt och hållet ännu men jag kan på ämnet säga att en klädnypa väger 6 gram. Så nu vet ni det.

vinterbröllop

En del av min smyckesverksamhet består av bröllop, dvs hårdekorationer och smycken till brudpar i allmänhet och brudar i synnerhet. Det allra roligaste sättet att arbeta då är att utgå från bröllopets tema, stil eller färger och skapa fritt utifrån det. Och när både brud och brudgum ska ha sitt. Ett par som jag fick äran att jobba med häromåret var Emma & Anders. Vigseln ägde rum norröver, i februari tror jag att det var, och temat var ganska givet - vinter, is och snö. Snöflingor dekorerade middagsbordet bland annat och snöflingor tog jag fasta på och gjorde ett par broscher till en sjal och till klänningen. Isen fick representeras av bergskristall som fanns med på både krona, örhängen, broscher och brudgummens manschettknappar. Formen på knapparna, örhängena och kronans ståndare hämtade jag från den inre, sexkantiga delen av snöflingan. För att det inte skulle bli för tamt och snällt med den genomskinliga bergskristallen fick några vanliga metallbrickor för järnhandeln också bli intrasslad i tråden. Kontraster gör allt mycket intressantare.

I de färdiga bröllopskollektioner jag gör tänker jag att det alltid ska finnas något för håret - tiara, krona eller annan dekoration - några olika smycken för bruden och/eller tärna samt minst en sak till brudgummen. Han kan som Anders få manschettknappar eller så blir det en slipsnål eller en "stiliserad" knapphålsblomma. Jag hoppas att bilderna på Emma & Anders lyser upp snöyran för dig.

ibland blir jag lite trött...

...på att vara kreativ. Att det inte går att stänga av. Om Formex pratar om Creative Flow så är jag snarare inne i en kreativ snöstorm. Fantastiskt roligt men inte under alla tider på dygnet. Som igår kväll, när jag som ofta, låg på årets julklapp (köpte den långt innan den fick utnämningen) för att slappna av i muskler och hjärna för att sova. När jag precis var på väg in i dvalan drog jag undan mattan, gick upp på toa och tänkte sen bara lägga mig ner och gå in i nattsvart mörker - då! Då slår den kreativa forsen till som en murbräcka i sömnen och plötsligt visste jag hur jag skulle göra om två av mina disktrasemönster. Jag hade inte ens funderat på just dessa tidigare men då plötsligt skulle nya tankar göra sig hörda. Det var bara att ta fram anteckningsblocket och notera, för bra var idéerna. Sen ville jag äntligen få sova men nej, då var hjärnan igång och ville tänka mer. Utan att dock komma fram med några mer kreativa lösningar, utan bara ett irrande flöde av att-göra-saker gällande både jobb och julklappslistor. Då blir man lite trött...både fysiskt och mentalt. Efter en vända till på spikarna somnade jag tillslut och nu är det skön morgon med värsta feta flufftäcket ute och livet är fantastiskt igen :) Och ja, disktrasemönstren är redan omritade.

julpyssel

Hängen av disktrasor, det röda hänger på väggryan "Julbjörk" från za.form.

Idag har jag pysselverkstad - ska bland annat fixa julkort till kunder, leverantörer, samarbetspartners och kollegor. Och eftersom jag gillar man-tager-vad-man-haver-mentaliteten så arbetar jag förstås med något som finns i riklig mängd omkring mig - disktrasor. Fina hängen till julgranen eller bara uppsnyggad trasa till köket får man enkelt genom att klippa ut enkla former ur mönstrade disktrasor. Jag har hållt mig till cirkelformen men självklart kan man göra annat också. Ett tips är att ta till pepparkaksmåtten - rena, enkla, stiliserade former. Hål gör man med ett vanligt hålslag och så sätter man i valfritt snöre/band. Hepp så är det jul igen!

symboler

Är för tillfället road av symboler och förenklade bilder. När ni får se en av vårens nya disktrasor kommer ni att förstå varför. Har också ett uppdrag på gång tillsammans med min formgivarkollega Anna Z Jennefors, za.form, där symboler passar väldigt bra att använda. I det här fallet ska symbolerna ha anknytning till Östergötland så nu sitter jag och fixar bilder på diverse landmärken, djur, natur, byggnader, produkter som har med länet att göra. Landskapsdjuret knölsvan och landskapsblomman blåklint är sånt som snabbt rör sig i huvudet men sen finns det mycket att välja på - och fundera på för vad känner vi alla igen och vad funkar att göra förenklade bilder av? Vissa byggnader som i verkligheten ter sig väldigt typiska och tydliga blir förenklade till svårigenkännliga svarta lådor. Kan du tex se vad bild 3 (kulturhistoriskt minnesmärke) och bild 4 (modern byggnad) ovan föreställer? Att täcka in ett helt landskap är inte heller helt enkelt med allt från skärgård, kolmårdsskogar, odlingsslätta, hundra vita kyrkor och vätternrunda. Vad är typiskt östgötskt för dig?

mera sneak peak för våren

Alldeles nyss kom proverna på vårens disktrasor och handdukar - det är som julafton varje gång en sådan låda kommer! Jättespännande att se sina mönster gå från datorskärmen till färdig produkt. Det mesta ser riktigt bra ut tycker jag, kanske några färgnyanser som ska justeras men annars är det bara välja-jobbet kvar... Vilka/hur många/i vilka färger/kombinationer ska bli de som kommer i produktion? Några mönster är helt nya och andra "gamla" testade i nya färger. Alltid en avvägning och ett pusslande. Men kul är det - lilla julafton idag :) Det färdiga sortimentet kommer att presenteras på Formex i januari, jag kan i allafall säga så mycket som att det blir vårfräscha mönster i cerise-orange och turkos-lime blandat med en del skönt grönt trassel i paketet.

creative flow inför formex

Samtidigt som jag sitter här med ett leende och tänker på ny butiksinredning så är jag mitt i ett annat creative flow inför Formex i januari. Precis idag handlar det om vilka smycken som ska få följa med och bjudas ut till gamla och nya återförsäljare. Några "gamla" kollektioner är givna, frågan är vilken nykläckt eller ännu inte född kollektion som ska tas med. Är mycket inspirerad av en ny gummislang jag har fått tag i så det lutar åt att det blir en serie med den i fokus. Jag är ganska klar med hur det ska se ut men jag vill att varje del i serien ska kunna bäras på minst ett sätt och där återstår en del forskande i möjliga lösningar. För det som på bilden mest ser ut som en spretig igelkott har jag än så länge kommit på tre användningsområden - kan du gissa vilka?

wow, hallelulja, yippie!

Nu är det klart, alla papper är skrivna - en ny butikslokal är i hamn! Mer info kommer förstås lite längre fram när flytten närmar sig, just nu vill jag bara berätta hur glad jag är. I huvudet snurrar fullt med inrednings- och exponeringsidéer. Självklart tar jag med mig charmen från min nuvarande fantastiska lokal och jag hoppas och tror att det blir som här fast ännu bättre :) Tillsvidare får ni hålla tillgodo på en bild av hur mitt stora skyltfönster ser ut just nu.

snygga kontraster

Att mixa oväntade material, styla mjuk med hårt, fota snälla flickor i tuffa miljöer, blanda nytt och gammalt - det är sånt som gör livet värt att leva. Eller ja, kanske överdriver jag lite, alla vet ju att det är choklad och champagne som gör livet värt att leva, men stilfulla kontraster gör det i allafall mycket intressantare. Kom och tänka på det när jag hittade de här gamla modellbilderna. Jo, det är samma tjej. Tagna med en halvtimme emellan i frisyr- och sminkfixaren Sissa Persson Maresch vardagsrum respektive snöiga trädgård.

många bollar blir det...

Nån gång strax innan millenieskiftet var jag inne i en hobbyaffär och hittade silvertråd och pärlor. Av detta trasslade jag ihop något fjärilsliknande rufsigt hänge. Det blev startskottet till vad som några år senare skulle bli ett företag. Redan i början gjorde jag också bollar av tråden, och det håller jag på med fortfarande. Har ingen aning om hur många bollar det kan ha blivit genom åren, men många bollar är det... Jag gillar dem för att de är enkla i uttrycket men samtidigt drar ögat till sig. Och så kan man ju variera tillbehören i det oändliga. Jag tenderar dock att alltid backa back to basics om jag försöker styra till det för mycket. Basic blir liksom snyggast, som på bilden ihop med en kulkedja. Just nu håller jag på med ett helt gäng halsband som ska bli personaljulklappar på ett företag här i stan. Kuljul helt enkelt ;)

frustrerad

Att hitta rätt material, teknik och leverantör för de produkter man vill göra är riktigt svårt ibland. Och att få till det till rätt pris dessutom, speciellt som jag vill hålla mig inom Sverige med tillverkningen. Sjysst, nära och gärna miljösnällt, så vill jag ju ha det. Just nu har jag hittat teknik och leverantörer för ett par nya träskor jag vill göra men materialet vill inte riktigt gifta sig med tekniken. Alltså: frustrerad. Men det är ju bara att testa fler material, något ska väl kunna funka! Om jag får till det kan jag lova något helt nytt i träskoväg till våren :) Tillsvidare får ni hålla tillgodo med bilder på några av mina favoriter i träskosvängen!

Bilder lånade från Åsa Westlund, Treeshoe , Swedish Hasbeens och Docksta sko.

veckans färg: mossgrönt

Bara några dagar efter frosten som jag skrev om i inlägget nedan lyser mossan åter på berget. Gräset är brunt och grenarna klädda med lav istället för lurviga kristaller. Och jag tänker på att mossgrönt inte är en färg, den är en hel skala av gröna nyanser. I den fuktiga morgonen lyser den i både lime och mörkt buteljgrönt. I ateljén tittar jag på några pärlor jag nyligen köpt och ser likheten. Vad månde bliva av dessa pärlor? Vet inte än men vad det än blir måste smyckets namn ha något med mossa att göra.

Men några andra formgivare har varit helt på det klara med vad de ville göra av mossinspirationen. Ulrika Krynitz är biologen som blev textilformgivare med naturen som största inspirationskälla. Mossa, stenar, maneter, barkborrar - allt kan förvandlas till de vackraste mönster och produkter. Allra mest gillar jag hennes mossamönster på sammet, vilken färg, lyster och yta! Kolla in på hemsidan Urnatur som inte bara visar Ulrikas design utan också hennes och makens skogseremitage där man bland annat kan hyra in sig i en trädkoja. Ett starkt ekologiskt tänk genomsyrar hela urnaturs verksamhet. Bara en sån sak!

Bilder lånade från www.urnatur.se
Och så har vi förstås min kollega Anna Z Jennefors, za.form, som gärna använder sig av "mossiga" färger :) Bland annat i julens finaste gran, väggryan Julbjörk.

glad fredag

Efter en ganska skakig start på veckan med lite tråkiga besked vände allt för ett par timmar sedan när tråkiga besked plötsligt blev positiva. Ja, jag tänker inte säga vad det gäller riktigt än, vill vänta tills allt finns på papper. Men så länge tänker jag sitta här och le medan jag tillverkar trasselboll efter trasselboll efter trasselboll till en beställning med företagsjulklappar. Ont i tummen får jag men det gör ingenting, jag ler i allafall. Som vanligt är det bara att lyssna till mina egna kloka tankar ;) "Ser du trassel överallt? Ta't lugnt, det rer sig."



PS För er som inte pratar flytande östgötska: rer sig = reder sig = ordnar sig. Ha en trevlig helg. DS

frost förstärker form

Tog kameran och gick ut i trädgården imorse, det var alldeles fantastiskt vackert med frost på varenda grässtrå och gren med en lite gråmulen men ljus himmel som bakgrund. Frostens lurviga kristallhölje förstärker och förtydligar formerna på ett helt suveränt sätt. I naturen hittar jag ju hela tiden nya trassel som ger idéer till nya produkter. Dock blev jag lite full i skratt när jag senare satt i ateljén/butiken och tillverkade några ringar jag nyligen skapat. Av plast- och gummislangar gör jag spretiga ringar, broscher, halsband och armband. För bara nån vecka sedan hittade jag en ny typ av gummislang - en frostigt vit/transparent. Nu när jag satt och gjorde några ringar av detta frostiga material slog det mig hur stor likheten med gräsruggarna jag fotat i morse var. Trots att jag inte haft någon natur i åtanke den här gången. Som vanligt har naturen varit före med en form. Naturen - formgivaren: 1-0. Minst. Men jag ger igen och tänker skapa nya kort med de frostiga naturbilder jag tog imorse... Antingen blir det julkort till 2010 eller så kan jag inte hålla mig och gör några frostiga nyårskort att skicka till alla man missat skicka julkort till redan i år... En frostig rundgång alltså.

inte bara trassel

Ja det sägas med en gång: min form är trasslig. Oavsett om mediet är ett halsband, en t-shirt, en ljuslykta eller en simpel disktrasa. Sprungen ur min smyckens trassliga trådar gillar jag hur något så enkelt som ett antal streck kan varieras så mycket. Hur olika uttrycket kan bli när strecken lånar sig till olika material eller när de stöps i en annan yttre form. Och hur fascinerande är det inte att en massa andra formgivare också dragit streck hit och dit på tyger och perstorpsplattor och resultatet blir så lika men ändå så olika? Och att när man fått trassel på hjärnan också ser trassel överallt? I naturen, i en hoppbackes spår, i en skugga - bara perspektivet är rätt. Att allt handlar om rätt perspektiv och rätt vinkel. Ögats perspektiv och kroppens vinkel likväl som sinnets och humörets. Vilket väl ofta är vad allt handlar om? Ögats perspektiv och sinnets vinkel. Till form, till människan bredvid dig, till livet. Vad vi är inställda på att se ser vi. Men också att vi kan se något i ett nytt ljus om vi förskjuter perspektivet lite grann. Då blir också enkla streck till en bestämd form och livet blir lite tydligare.