inte bara trassel

Ja det sägas med en gång: min form är trasslig. Oavsett om mediet är ett halsband, en t-shirt, en ljuslykta eller en simpel disktrasa. Sprungen ur min smyckens trassliga trådar gillar jag hur något så enkelt som ett antal streck kan varieras så mycket. Hur olika uttrycket kan bli när strecken lånar sig till olika material eller när de stöps i en annan yttre form. Och hur fascinerande är det inte att en massa andra formgivare också dragit streck hit och dit på tyger och perstorpsplattor och resultatet blir så lika men ändå så olika? Och att när man fått trassel på hjärnan också ser trassel överallt? I naturen, i en hoppbackes spår, i en skugga - bara perspektivet är rätt. Att allt handlar om rätt perspektiv och rätt vinkel. Ögats perspektiv och kroppens vinkel likväl som sinnets och humörets. Vilket väl ofta är vad allt handlar om? Ögats perspektiv och sinnets vinkel. Till form, till människan bredvid dig, till livet. Vad vi är inställda på att se ser vi. Men också att vi kan se något i ett nytt ljus om vi förskjuter perspektivet lite grann. Då blir också enkla streck till en bestämd form och livet blir lite tydligare.